Bodhgaya, Gaya och 30 timmars festen.

Dagen då dimman försvann, solen tittade fram och tåget likaså.

NIls somnar.

Nils köper Whiskey.

Nils gör stan.

Nils ska äta mat.

Mollgan utvecklar frisyren.

Indiska bakverk (beware...)

...och här ni Buddha!

Här är vi nu, vid Bodhiträdet...

Vi närmar oss platsen för Buddhas upplysning.

Exil-tibetanernas marknad

Ingen mat på 24 h = stora trummans frukost!

Vår kära vän från Kina efter en horribel, iskall natt på stillastående tåg.

Ja hej hej!

Efter dagarna i Varanasi drog vi till Indiens fattigaste delstat Bihar och Bodhgaya för besöka Bhoditrädet under vilket Buddha blev upplyst. Det var smockat med hundratals tibetanska munkar, tjockt med folk - men vilket otroligt lugn. Önskar jag stannat där längre och mediterat, men det gör jag redan i framtiden.

Eftersom det var väldigt kallt började vi surna ihop och ville komma tillbaka till värmen så känslan skulle återkomma till tårna och de stelfrusna fingrarna. Med köpta biljetter mot värmen i Orissas Puri tuck-tuckade vi till grannstaden Gaya varifrån tåget gick, men vår ärade chaufför åkte omkring och hämtade upp så mycket folk som han kunde tryckta in i den lilla rickshawn (en liten pojke hängde i ett handtag från bagageutrymmet där jag och Nils var nerklämda) att det tog en timme istället för en halv att komma till stationen. Således sprang vi förvirrade runt på spåren och letade tåget som skulle ta oss mot palmerna, vi var nära att hoppa på ett tåg som rullade iväg utan att veta vart det gick. Uppgivna gick vi till ett kontor som meddelade att tåget var LATE! YES!!! tänkte vi en halvsekund tills han tillade - 12 hours late. Jaha, klockan var två på dagen... Vi drog till ett hotell tvärs över en rutten, tungt lastbilastrafikerad liten plutt-stig till gata full med människor som mest stod och hängde med tjocka halsdukar och mössor hårt nedtryckta över skalpen och tog in på ett hotell. Hotell blev till cell när det visade sig att tåget för varje gång vi gick och kollade blev ytterligare 5 timmar sent. En 30 timmar väntan i en otroligt fattig stad (så fattig att nästan inga tiggare syntes till - alla var fattiga) på dimmornas sorgliga gata. Nils gick och köpte whiskey.

Hej då!