Avståndet - Sometimes After All.

Det är nu det händer, halv sex på taket i Pondicherry, bland palmblad, myror, en nedåtstigande röd kvällssol. Vårt band har färdats en lång väg sedan starten i december 2008, då vi en svart natt tände en lite skrivbordslampa ståendes på mitt omöblerade golv i Rosengård, dammade av basen, harklade struparna medan keyboardet gick varm under våra små fingrar. Det känns inte mer än rätt att släppa vår första singel här från vårt Maison Raja ett hyfsat stenkast från Bengaliska viken, med ett år och ett par tusen mils avstånd från vår grogrund.

En mp3-version med betydligt bättre ljudkvalité finns tillgänglig via epost.

Puss och kram.

ps. David, det hade varit fint om vi fick fira denna lila release med dig, men tänker att om vi går ut och tar en mojito här, så går du ut och tar en mojito där.


ps 2. GRATTIS TILL BRORSAN JIM! Vi går runt och tänker på dig här medan svetten rinner och blöter ner oss till två lökar. Vi hurrar och sjunger och kramar här på avstånd, och tänker fina snälla tankar. Fjorton är en sjujäkla bra ålder! Grattis till den!

ps 3. Låt videon buffra färdigt innan den tittas på, annars kan det bli problem... Man ser när den är färdigladdad...

Att åka rickshaw mot Varanasis.

Sarnath i dimman.

M!
Namas-kara framför Dhamekh Stupa.
Mys under träd.
Hej Hund! sa Nils.
Bambi?Bambi?
Fine mannen sjunger böner.
Här i krokarna chillade mister B omkring.
Fotointresset är stort i Indien.

O yes, platsen för Buddhas första sermon efter upplysningen i Bodghaya, gott nog för en dagsutflykt.
Med Mollgan-chocken i förra inlägget kan det vara på sin plats med lite buddistisk mystik.
Dimman tätnar.

Mollgan i Varanasi.

Hej!

Pga klagomål från anonym saxofonist i Malmö kommer de fortsatta inläggen att präglas av fler bilder på mig. Jag har tydligen varit dålig på den fronten och lovar att bättra mig. Det är dock svårt att sitta och fota sig själv när man är ute och ser de vackraste platserna någonsin, men jag ska försöka. Nu har jag snott en hel del bilder från min bror.
Håll till godo!

Ps. jag är inte i Varanasi, så klart, jag är i Pondicherry, det är natt, sitter på takterassen i Maison Raja där jag och Tove (som äntligen har kommit, tusen fanfarer och änglarnas kyssar) bor tillsammans med våra kära kurskamrater. Nils har bokat tågbiljetter till bergens topp, men har nästan lovat att återvända hit. Hursom, här kommer bilderna på mig i Varanasi.

Ps. Igen: Tove blogg!!! http://inmyrockinchair.blogspot.com/


Mollgan är Mollgan.

Mollgan är glad.

Mollgan ror båten.

Mollgan tvättar håret.

Mollgan vid kremeringsritualen.

Mollgan på hustaken.

Mollgan hänger tvätt.

Mollgan i fårakläder.

Mollgan och Surya.

Mollgan säljer blommor.

Mollgan sitter på huk på hustaket längst till höger.

Mollgan flyger drake.

Mollgan äter frukosten.

Mollgan redo för den iskalla kvällsdimman.

Man trodde Mollgan var jude.

Mollgan mös på de små fina gatorna.

Mollgan kom fram till Shivas stad.

Fy fan vad kallt, sa Mollgan till vänster.

Nils fotade Mollgan som springer bredvid tåget.

Mollgan fick plugghjälp av flicka.

Nils fotade Mollgan i morgonmolnen på tåget mot Varanasi.